En historisk tillbakablick

När Mongolerna, under Ghengis Khan, utförde sina fälttåg i det forna persiska riket Khwarezm, var de, även för sina egna standards, oerhört brutala. Efter att huvudstaden Samarkand fallit förflyttades huvudstaden till Buhkara med vad som återstod av huvudstadens överlevande invånare och soldater. Ghengis Khan gav två av sina generaler och två av sina söner uppdraget att totalt utplåna resterna av det persiska riket. Och det gjorde dom. Det var inte bara kungliga byggnader, palats, stora monument eller bibliotek som förstördes, utan hela byar och städer.Ett sådant exempel var den stora och folkrika staden Herat. 

Efter sex månader av konstant belägring föll till slut Herats murar genom ett torn som föll över en del av muren. Ett hål öppnades och mongolerna intog staden. Inget motstånd erbjöds. När mongolera började undersöka staden fann de att husen och gatorna redan var fyllda av döda - om det var pga masssjälvmord, inre strider, svält eller sjukdomar, fick ingen någonsin veta. Men de fann överlevande och de som hittades fördes ut på det stora fältet utanför staden där de bands och räknades. Denna process tog flera dagar eftersom hela hus och torn var fyllda av män, kvinnor och barn. Man räknade ihop antalet överlevande till hundrasextiotre tusen och nästan hälften så många som redan var döende. 
Det svarta tältet hade placerats utanför staden flera månader och de flesta visste redan vad det innebar; det innebar total utplåning av alla innanför stadens murar. Samma dag som Ghengis rådgivare räknat ihop antalet överlevande från staden gav han en tuman på tiotusen man uppdraget att, vid soluppgången, avrätta samtliga på fältet. Det var en total massaker. Processen var inte snabb, för även om man inte kan tro det, så är det svårt att döda en levande människa enbart med hjälp av ett svärd. Redan efter tre timmar var alla de tiotusen krigarna, som var härdade av flera år i strid, trötta och man tog en gemensam paus. Flera av svärden och knivarna hade gått sönder eller mattats av och man var tvungen att hämta nya svärd, yxor och knivar för att göra dödandet lättare. För att göra det rättvist fick varje krigare som uppgift att döda 30 personer var, eftersom ingen av krigarna orkade döda fler än femtio människor. Efter åtta timmar var det klart. 180 000 män, kvinnor och barn låg i en blodig och stinkande massa utanför den livlösa staden Herat. 

Det ger ett perspektiv på tiden som den var, och tiden som den är. Allt som jag skrivit här är sanning enligt pålitliga källor. Läs mer om Ghengis Khan och hans sonson Kublai Khan, som erövrade det största sammanhängande riket någonsin i Conn Igguldens tre böcker; Wolf of the plains,  Lords of the bow och Bones of the hills. 



nitendo

Måste bara kasta in ett inlägg här på denna fantastiska och väl gjorda blogg.
Måste säga att petters 120 stjärnor är gjorda på 5 år typ.:P själv har man 56 stjärnor på bara 1 vecka!

Sen måste jag på säga att petter det va jävligt fint skrivet där nere:)

Hoppas ni alla kommer njuta av denna blogg och kunna fördriva er tid med lite läsande på denna blogg.

peace
JR

Game

Super Mario 64 på Nintendo 64 är fan gozu! Kämpar med stjärna nr 119. Ägda alla!

Andra personer

Det finns en chans att även andra personer, förutom mig och J, kommer att skriva sina inlägg på den här bloggen. Jag tar inget som helst ansvar för deras inlägg, men de har min tillåtelse. Om ni är intresserade att skriva något ni känner för så tveka inte. För mig är det iallafall lugnt (vet inget om vad J tycker)

Peace out,
Petter

twomusketeers har bara börjat

twomusketeers.blogg.se är skapad av två killar från Huvudsta, Solna. Jag hoppas det säger en del om bloggens namn...
Jag och Jesper (Petter är mitt namn) är då vi som skriver denna blogg. Vi har kännt varandra sedan barnsben och vi har stått brevid varandra i ur och skur, i vått och torrt. Det har varit en helt unik, fantasisk men samtidigt galen resa tillsammans med honom hit, till denna stund, till detta ögonblick, då jag skriver det här, och jag vet att den resan kommer att fortsätta på samma sätt tills den dag då bara stoftet av oss båda finns kvar. 
Vi har båda alltid tyckt att det här med bloggande har varit lite fånigt och ibland till och med vidrigt men vi bestämde oss för att skapa den här bloggen för att ja... skriva om det vi känner för och då kommer jag till bloggens syfte som är... ja, egentligen finns det inget viktigt syfte med bloggen. Precis som de flesta skriver vi för att vi helt enkelt vill skriva och för att det ibland är skönt att "skriva av" sig. Men vi har faktiskt ett annat syfte (iallafall jag); vi vill påverka andra människor genom det vi skriver.
Vad ska då bloggen handla om? Allt. Livet, skvaller, resor, tatueringar, sex, porr, filosofi, Matematik, psykologi, vänskap, kärlek, bloggar, människor, känslor, smärta, glädje och allt annat som vi känner för att ta upp. Kanske kommer ni som läser kunna få en glimt av meningen med livet? För om ni inte har märkt det så finns meningen med livet överallt, runtomkring oss och inom oss. Det har ingen mening, det bara är och det betyder egentligen ingenting utan det är alltid upptill betraktaren och ingen annan. 


Over and out,
Petter

RSS 2.0